hakuuna matata

Igår såg jag Sickan, även kallad Carl Ingvar Jösson! Eftersom dagen slutade förvåningsvärt  tidigt för mig och min gode vän Linn styrde vi vår kos in mot staden och ett litet flickebarn vid namn Zelda (som tydligen är blodsrelaterad till Linn, kusin). Vi hämtade den lilla varelsen på dagiset Fyren på Söder som fullkomligt bubblade med små skrikande minimänniskor. Jag som inte har den bästa hand med miniversioner av mig själv blev lite rädd när dom kryllade omkring överallt som ödlor och myrslokar.
Barnet vi skulle hämta hade trots den varma vårluften vintermonderig på sig bestående av en brun overall matchade med klarröda trainers. Najs! 
Vi passade den lilla sprudlande energibollen i mer än 4 timmar och krafterna vi fått av den korta skoldagen var som bortblåsta.
Vi närmade sig deras mansion på Söder där vi skulle infinna oss runt 6 snåret hos den fotograferande mamman. När vi utpumpade använder våra sista krafter för att öppna den gulmålade träporten till innergården möter vi SICKAN! Sickan ger oss ett vänligt hejsan där han sitter och glassar i solen med sin kostnärinna till fru.
Jag gapar i någon tiondels sekund innan Linn kör den gnissalande barnvagnen vidare och jag väcks ur min trans. Jag menar Sickan är ju råball, stenraffig och absolut bajscool! Shit!
Senare får jag veta att Sickan är nybliven granne till Linns moster med familj. Åh, tänk att bo granne med ett pensionerat snille! inte mig emot.