Har man sett på maken
Jag hade aldrig trott jag jag skulle få en kärleksförklaring slängd i aniktet såhär mitt på blanka dagen, men ack så fel jag hade. Jag sitter själv i mitt rum. Allt jag hör är grannen som frenetiskt snickar på sitt hyfsat nybyggda hus strax nedanför gatan. Självklart måste jag medge att surret från datorn kämpar om förstaplatsen på listan av possibla störmoment, utan större framgång.
Jag kastar försynta blickar på mitt alltid så ostädade rum, hur svårt kan det egentligen vara att hänga tillbaka använda och provade klädesplagg i garderoben? Inte alltför svårt, men på något oförståeligt vis lyckas mitt lila IKEAköpta fårskinn alltid få ge rum åt en klädhög stor som min kompis mammas behind! Och den ändan, mina vänner, den vill jag lova är större än det mänslliga ögat någonsin skådat. Herre jösse namn.
Hur som helst, satt jag där och funderade över varför min tånagel hade en liten rosa prick på sig, då en viss person plötsligt väcker mitt intresse genom ett blinkande irritationsmoment på dataskärmen. Jag skall med all försiktigthet försöka att behålla personen i fråga anonym, men löftet kan komma att bli svårt under berättelsens gång.
Denne människa skriver till mig att den skulle kunna tänka sig att spendera alla 24 timmar av dygnet i mitt sällskap och att min närvaro ger den annars så gråa och trista tillvaron en glad touch!
Sedan när jag precis är till att svara på detta påstående skriver personen att jag ser ut som en östeuropeisk transvestit och jobbar på Hooter's i Slovakien.
Det uppstår ett häftigt meningsutbyte oss emellan som fortgår i närmare 30 minuter.
Jag har nu glömt helt och hållet vad inläggets mening och syfte egentligen var. Allt jag vet är att jag nu har ont i fingrarna och skall gå och försöka sola bort min glasögonbränna jag skaffade mig tidigare under dagen då jag somnade med dom vackra bågarna hängandes sådär nonchalant över nästippen. Det var coolt. Då kände jag mig som Melker i Saltkråkan. Fråga mig inte varför.
Jag kastar försynta blickar på mitt alltid så ostädade rum, hur svårt kan det egentligen vara att hänga tillbaka använda och provade klädesplagg i garderoben? Inte alltför svårt, men på något oförståeligt vis lyckas mitt lila IKEAköpta fårskinn alltid få ge rum åt en klädhög stor som min kompis mammas behind! Och den ändan, mina vänner, den vill jag lova är större än det mänslliga ögat någonsin skådat. Herre jösse namn.
Hur som helst, satt jag där och funderade över varför min tånagel hade en liten rosa prick på sig, då en viss person plötsligt väcker mitt intresse genom ett blinkande irritationsmoment på dataskärmen. Jag skall med all försiktigthet försöka att behålla personen i fråga anonym, men löftet kan komma att bli svårt under berättelsens gång.
Denne människa skriver till mig att den skulle kunna tänka sig att spendera alla 24 timmar av dygnet i mitt sällskap och att min närvaro ger den annars så gråa och trista tillvaron en glad touch!
Sedan när jag precis är till att svara på detta påstående skriver personen att jag ser ut som en östeuropeisk transvestit och jobbar på Hooter's i Slovakien.
Det uppstår ett häftigt meningsutbyte oss emellan som fortgår i närmare 30 minuter.
Jag har nu glömt helt och hållet vad inläggets mening och syfte egentligen var. Allt jag vet är att jag nu har ont i fingrarna och skall gå och försöka sola bort min glasögonbränna jag skaffade mig tidigare under dagen då jag somnade med dom vackra bågarna hängandes sådär nonchalant över nästippen. Det var coolt. Då kände jag mig som Melker i Saltkråkan. Fråga mig inte varför.
Kommentarer
Postat av: nee
24/7 Melker!!!!!
Trackback
