hakuuna matata

Jag väcks prick klockan 10 på morgonen av den diamantglaserande väckarklockans gälla toner från nattygsbordet. Jag förblir en stund i sängen och grunnar över gårdagens sena kväll. Hela kroppen skriker efter mer vila och sömn, och jag inser att det är precis vad jag skulle behöva. Innan jag slås av tanken på brunchen med min kära väninna Desirée nere på Sturehofs uteservering, känns tanken att ligga kvar i sängen mer än lockande.

Jag reser mig sakta upp ur mina siden lakan och känner hur en dånande huvudvärk, som tidigare bara varit en farhåga, nu framträder med en väldig fart och jag känner ett starkt behov av några Alvedon.

Jag sätter mina nypedikerade fötter i ett par tjusiga Chaneltofflor, som inhandlades på en lång-weekend i New York förra månaden, och vacklar sakta ut i köket för att stilla min huvudvärk med några tabletter.

 

När jag väl står i det nydesignade köket undrar jag för ett slag var mina föräldrar är, men kommer snart ihåg att de i torsdags åkte till Shanghai för ett businessmöte, och skulle inte återkomma för än veckan därpå.

Jag avbryts mitt i mina tankar av en skärande telefonsignal och slänger mig genast på telefonen. ?Tänk om det är från Natalie Shuterman som ringer angående min nya Chloékappa??

Men möts av en gnällig receptionistinspirerad röst som låter mig veta mig att mina föräldrar hälsar från Asien, men att de tyvärr kommer några dagar efter utsatt tid.

Det rör mig egentligen inte i ryggen, eftersom det ger mig ännu några dagar för mig själv här i den stora etagevåningen på Nybrogatan.

Min blick vandrar över rummet i hopp om att hitta klockan, och ser till min stora förskräckelse att den redan hunnit bli halv elva, och jag inser genast att jag måste hitta en outfit för dagen.

Fyrtiofem minuter senare skuttar jag ut på trottoaren med ett klistrat leende på läpparna iförd min nya Miu Miuklänning matchat med mina kära Mulberry stiletter.

Jag strosar längs Birger-Jarlsgatan och njuter av vårens första, riktigt varma dag och dess solsken, och känner i hela kroppen att det kommer att bli en riktigt lyckad lördag.

Jag passerar Balettakademin och Hotel Plaza och hejar på några människor vars ansikten väcker ett vagt minne av bekantskap. Slutligen når jag Sturehof och känner direkt ett os av stekt ägg och bacon och känner med ens hur hungrig jag blivit.

Jag söker med blicken över den fullsatta uteservering och ser tillsist Desirées förtrogna ansikte vars läppar formar ett ?hej? när hon får syn på mig.

Hon vet att jag alltid kommer minst 20 minuter för sent och när jag väl tänker efter är hon nog den enda som har överseende med det.

Vi sitter och pratar och skrattar i över en timme men avbryts plötsligt av servitörens mjuka stämma som försiktigt men bestämt meddelar oss att deras brunchservering tyvärr är slut för dagen, men att vi gärna får återkomma imorgon eller byta bord för att göra rum åt lunchserveringen.

Jag blir lite smått chockad över att han ber oss att gå, jag är ju ändå stamkund, men glömmer det raskt när Desirée föreslår att vi ska ta en shoppingtur på stan. Det slår mig först då att jag måste hitta en perfekt klänning till kvällen och tycker att det är en förtjusande idé.

Vi styr vår kos mot Birgerjarlspassagen och Sturegallerians glänsande butiker för en stunds exklusiv shopping där den är som bäst.

När vi väl står i entrén till Massimo Dutti händer det mest otänkbara...