Stockholmare...
Dessa är ett intressant släkte! Antingen är de frispråkiga och definitivt kapabla att tala väl för sig. Eller så är de blyga och tillbakadragna och säger det de egentligen vill såga i mummel så att man uppfattar ungefär en sjättde del av innehållet.
Stockholmare är även extremt självupptagna, mobilkåta och ruskigt kantga och stressade. Detta är självklart ingen nyhet då vi alla upplevt det någon gång.
Elin och Josefine fick idag chansen att erfara en av de blygare, men sannerligen en av de mest tarvligaste kreaturerna i denna stad.
Vi gick i vår stilla frid och hade vårt mål i sikte; vattnet! Solen sken (inte) och tempraturen var behaglig (kall). Eftermiddagen hade enbart goda utiskter! När vi skulle gå över gatan, och korsa en av stockholms mest trafikerade korsningar märker vi inte att vi inte till en början att vi råkat glida över på cykelvägen. Gångvägen är full av mobilpratande och anorektiska stockholmare som ärgedigert ivriga att ta sig över övergångstället.
Som de goda och stresståliga flickor vi faktiskt är väntar vi tills duktigt tills trafikljusen antagit en grön skepnad som visar att det är OK för oss gängare att ta sig över det sträckvitmarkerade området.
Precis när vi är till att börja gå svishar en arg och benig man i 30/40årsåldern förbi oss i en tämligen hög fart. Han morrar med en låg, hes och kaxig stämma; asså..måste ni gå på cykelvägen eller...?!
Hela han utsöndrade negativ och osöker energi, och vi kunde inte annat än att brista ut i ett stort ASGARV!
Mannen, som förmodligen befann sig mitt i sin medelålderskris, vände sig och tittade försynt tillbaka på oss. Det hela gjorde inte saken bättre att snubben hade en illgrön frigolithjälm matchat med illröda österriksinspirerade äppelkinder. Nej huvaligen! Cyklister och cykling i all ära, men det finns många brister med den! Jag föredrar BMX 50åringen som fotade egendomliga kreationer på. Helt random sådär. Lite casual och diffust coolt. De e naajs!
Han var ungefär lika konstig som den här nissen, han cyklar runt med ett hus på cykeln, vem gör det egentligen?
Stockholmare är även extremt självupptagna, mobilkåta och ruskigt kantga och stressade. Detta är självklart ingen nyhet då vi alla upplevt det någon gång.
Elin och Josefine fick idag chansen att erfara en av de blygare, men sannerligen en av de mest tarvligaste kreaturerna i denna stad.
Vi gick i vår stilla frid och hade vårt mål i sikte; vattnet! Solen sken (inte) och tempraturen var behaglig (kall). Eftermiddagen hade enbart goda utiskter! När vi skulle gå över gatan, och korsa en av stockholms mest trafikerade korsningar märker vi inte att vi inte till en början att vi råkat glida över på cykelvägen. Gångvägen är full av mobilpratande och anorektiska stockholmare som ärgedigert ivriga att ta sig över övergångstället.
Som de goda och stresståliga flickor vi faktiskt är väntar vi tills duktigt tills trafikljusen antagit en grön skepnad som visar att det är OK för oss gängare att ta sig över det sträckvitmarkerade området.
Precis när vi är till att börja gå svishar en arg och benig man i 30/40årsåldern förbi oss i en tämligen hög fart. Han morrar med en låg, hes och kaxig stämma; asså..måste ni gå på cykelvägen eller...?!
Hela han utsöndrade negativ och osöker energi, och vi kunde inte annat än att brista ut i ett stort ASGARV!
Mannen, som förmodligen befann sig mitt i sin medelålderskris, vände sig och tittade försynt tillbaka på oss. Det hela gjorde inte saken bättre att snubben hade en illgrön frigolithjälm matchat med illröda österriksinspirerade äppelkinder. Nej huvaligen! Cyklister och cykling i all ära, men det finns många brister med den! Jag föredrar BMX 50åringen som fotade egendomliga kreationer på. Helt random sådär. Lite casual och diffust coolt. De e naajs!
Han var ungefär lika konstig som den här nissen, han cyklar runt med ett hus på cykeln, vem gör det egentligen?
Kommentarer
Trackback
