Uppdatering; Påse
EWWW! Om ni kanske letar långt bak i huvuden era och går igenom den grå barken (balken?) kanske ni minns att jag hade en påse stående utanför mitt rum, som hade stått där x antal veckor. Idag, eller nyss, bestämde jag mig för att göra något åt mitt rum, då det bokstavligt talat såg ut som ett bombnedslag. Det verkar vara ett omöjligt fenomen att josefine skall lyckar hålla sitt rum i topp trim mer än 1 dag, MAX. När jag efter mycket möda äntligen fått in alla drivor med kläder som låg slängda på mitt überfräscha silvergolv (!) varndrade mina ögon motvilligt över till den lilaaktiga scorettpåsen, som stod lutad mot väggen vid dörren.
Om jag inte minns helt fel tror jag att den stått på samma plats, helt orörd, i snart 4 veckor. När jag sist tittade ner i påsens innehåll, på djurgården, innehöll den en stor burk med pastasalladsrester. Pastasalladen var då vit, vilket pasta har en tendens att vara, och lukten var gudomlig.
Men nu, när det gått några veckor, hade den tidigare så vita och fräscha pastan antagit en brungörnaktig färg som halvt om halvt var i rinnande och fast konsistens. Och lukten ska vi inte ens tala om. Fy. Fan. Jag gick ner för backen och slängde skiten direkt i soptunnan.
Men händelseförloppet var inte lika stillsamt och fridfullt som det låter. Nejnej. När jag precis skulle lämpa över skiten i soptunnan går ena handtaget på påsen sönder, och burken med det läskiga innehålelr ramlar ner på marken. Stanken kan knappt beskrivas, det var helt sjukt vad det luktade. Burken var helt kletig på utsidan och jag var tvungen att ta i den för att än en gång försöka slänga den i the trash. Denna gång lyckades jag något bättre, men eftersom det tydligen är hål i vår soptunna på baksidan ramlade den ut där istället. Allt talade verkligen emot att jag skulle få äran att kunna stänga locket på den gröna fula grejen och triumferande gå därifrån.
Hur som haver tog jag upp burken från marken en sista gång och slängde ner den med full kraft i soptunnan. Sen slängde jag snabbt igen locket, eftersom jag inte ville riskera att något skulle skvätta upp och träffa mig i ansiktet.
Jag vet ine om jag lyckades med att slänga den mystiska påsen och dess innehåll, den kanske än idag ligger där ute på baksidan av soptunnan, bortglömd och utsuddad, ingen minns att den någonsin existerat. Ack vilket öde!
Jag skulle nog kunna beskriva hur äcklad jag var genom att katalogiserande berätta hur mitt anisktsuttryck såg ut. Men jag väljer istället att visa med bilder.
(inget illa menat om den förmodligen urtrevliga kvinnan ovanför)
Om jag inte minns helt fel tror jag att den stått på samma plats, helt orörd, i snart 4 veckor. När jag sist tittade ner i påsens innehåll, på djurgården, innehöll den en stor burk med pastasalladsrester. Pastasalladen var då vit, vilket pasta har en tendens att vara, och lukten var gudomlig.
Men nu, när det gått några veckor, hade den tidigare så vita och fräscha pastan antagit en brungörnaktig färg som halvt om halvt var i rinnande och fast konsistens. Och lukten ska vi inte ens tala om. Fy. Fan. Jag gick ner för backen och slängde skiten direkt i soptunnan.
Men händelseförloppet var inte lika stillsamt och fridfullt som det låter. Nejnej. När jag precis skulle lämpa över skiten i soptunnan går ena handtaget på påsen sönder, och burken med det läskiga innehålelr ramlar ner på marken. Stanken kan knappt beskrivas, det var helt sjukt vad det luktade. Burken var helt kletig på utsidan och jag var tvungen att ta i den för att än en gång försöka slänga den i the trash. Denna gång lyckades jag något bättre, men eftersom det tydligen är hål i vår soptunna på baksidan ramlade den ut där istället. Allt talade verkligen emot att jag skulle få äran att kunna stänga locket på den gröna fula grejen och triumferande gå därifrån.
Hur som haver tog jag upp burken från marken en sista gång och slängde ner den med full kraft i soptunnan. Sen slängde jag snabbt igen locket, eftersom jag inte ville riskera att något skulle skvätta upp och träffa mig i ansiktet.
Jag vet ine om jag lyckades med att slänga den mystiska påsen och dess innehåll, den kanske än idag ligger där ute på baksidan av soptunnan, bortglömd och utsuddad, ingen minns att den någonsin existerat. Ack vilket öde!
Jag skulle nog kunna beskriva hur äcklad jag var genom att katalogiserande berätta hur mitt anisktsuttryck såg ut. Men jag väljer istället att visa med bilder.
(inget illa menat om den förmodligen urtrevliga kvinnan ovanför)
Kommentarer
Trackback
