hakuuna matata

Idag är det synd om Elin, Elin kan inte sova. För att lösa problemet försökte hon finna sin "löser-alla-problem-makapär" rubiks kuben. Men till hennes förskräckelse fanns den inte där hon sisst lämnat den, vilket var någonstans på golvet i hennes just nu bombnedslagsliknande rum. Medans hon desperat letade fann hon som tur var något som hon trodde skulle vara nästan var lika fungerande. SÅPBUBBLOR!! Elin blev överlycklig, hon satte sig vid ett fönster och började blåsa sina underbara bubblor mot den mörka natthimlen. Men planen fungerade inte som planerat, istället för att hennes sömnlöshets-problem löstes blev hon helt överexalterad av hur kul det är att blåsa såpbubblor, så nu kommer hon aldrig kunna somna.

Elin ser ut som hunden.

One night in Rosebury! Ladda ner, hyr eller transportera dig tillbaka till the 50'ies och kolla på bilbio, för denna film är så tråkigt skön att det är läskigt!

Läget? Är du här ofta eller? Får jag bjuda på en drink?
Elin suger på monopol. Jo det gör hon!

det vibrerar till i min Balenciaga väska och jag fiskar snabbt upp min Gucci designade LG-telefon. Jag ser på displayen att det är ett sms från Gustaf och känner med ens en varm känsla sprida sig genom kroppen. Gustaf, han är killen med det stora K: et, killen i alla tjejers drömmar såväl som hos allas svärmödrars.

Precis som jag trodde ville han bara checka av att han skulle hämta upp mig klockan sex ikväll, för att sedan åka ut till hans föräldrar på Djursholm för en stor middagsbjudning.

Jag hade redan veckan innan fått reda på denna tillställning och hade då börjat fundera över en lämplig klänning, men inte hittat någon.

Jag tar en snabb titt på min Rolex och konstaterar för Desirée att jag har fyra timmar innan jag ska vara färdig. Fyra timmar och massor att göra, det gäller att prioritera och planera.

Jag drar med mig Desirée in i Massimo Duttis extravaganta butik som vi stått utanför några minuter och säger åt henne att ställa in radarn på en svart, simpel klänning.

Trettio minuter senare och tolvtusen kronor fattigare skyndar vi ut ur butiken samtidigt som jag ringer efter en taxi. Det finns inte en chans att jag springer i mina Mulberry stiletter.

Taxichauffören som verkar vara på ovanligt bra humör tar glatt emot de vägbeskrivningar vi ger honom, och inom loppet av några minuter befinner vi oss utanför Olle Ekman på Riddargatan, där jag dagen innan bokat tid för sminkning och håruppsättning.

Jag säger hastigt adjö till Desirée som önskar mig lycka till, och ber mig ringa imorgon och berätta hur spektaklet gick.

Efter att ha visat upp mitt klubbkort och förhandlat om vilken look de ska ge mig, placeras jag i en stol och ser på mig själv i spegeln, och det ända jag kan tänka på är varför ska jag alltid skjuta upp saker och ting till sista minuten?

Jag ber dem lägga en lätt make-up med störst fokus på hyn, eftersom jag inte vill göra ett överdramatiskt första intryck på Gustafs föräldrar, och tillsammans med det fina, glansiga Hollywoodlockar.

Drygt en och en halv timme senare sätter jag nyckeln i låset och ställer varsamt ner min exklusiva påse från Massimo Dutti, innehållande min mycket dyra men välinvesterade klänning, på hallgolvet.

Jag kastar ett öga på klockan och ser att den tack och lov bara är kvart över fem. Fyrtiofem minuter kvar innan Gustaf kommer och det enda jag egentligen behöver göra är att ta på mig klänningen, välja ut ett par skor och en liten kuvertväska.

Jag bestämmer mig för att ta mina nya Jimmy Choo-skor som jag medvetet sparat till ett tillfälle som det här tillsammans min guldiga Marc Jacobs kuvertväska och ett halsband jag fick av Gustaf på vår andra dejt.

Jag tar en snabbt titt i spegeln och är verkligen nöjd med det jag ser. Jag hinner precis lägga på ett lager juicy-tube läppglans innan jag hör Gustafs röst utifrån hallen.

Jag skyndar ut och möts av en strålande glad pojkvän iförd en svart prydlig kostym och rosa Ralph Lauren skjorta. Å vad han är stilig!

Kvällen blir en succé. Vi minglar och njuter av den festliga atmosfären.

Efter att ha ätit en underbar trerätters middag och kanske druckit ett glas vin för mycket viskar jag försiktigt i Gustafs öra att jag börjar bli trött. Jag har trots allt hunnit med en hel del idag och känner att jag helst av allt bara vill sjunka ner i min nybäddade säng och sova så länge mitt samvete tillåter mig, vilket efter en sådan här stressig dag kan bli många timmar.

Gustaf har inga som helst invändningar utan lägger varsamt armen över mig och vi promenerar ut till hans bil. Det sista jag tänker på väl hemma i sägen är hur lyckligt lottad jag är som har en sådan underbar pojkvän som Gustaf, efter det gör jag entré i drömmarnas värld.

Jag väcks prick klockan 10 på morgonen av den diamantglaserande väckarklockans gälla toner från nattygsbordet. Jag förblir en stund i sängen och grunnar över gårdagens sena kväll. Hela kroppen skriker efter mer vila och sömn, och jag inser att det är precis vad jag skulle behöva. Innan jag slås av tanken på brunchen med min kära väninna Desirée nere på Sturehofs uteservering, känns tanken att ligga kvar i sängen mer än lockande.

Jag reser mig sakta upp ur mina siden lakan och känner hur en dånande huvudvärk, som tidigare bara varit en farhåga, nu framträder med en väldig fart och jag känner ett starkt behov av några Alvedon.

Jag sätter mina nypedikerade fötter i ett par tjusiga Chaneltofflor, som inhandlades på en lång-weekend i New York förra månaden, och vacklar sakta ut i köket för att stilla min huvudvärk med några tabletter.

När jag väl står i det nydesignade köket undrar jag för ett slag var mina föräldrar är, men kommer snart ihåg att de i torsdags åkte till Shanghai för ett businessmöte, och skulle inte återkomma för än veckan därpå.

Men möts av en gnällig receptionistinspirerad röst som låter mig veta mig att mina föräldrar hälsar från Asien, men att de tyvärr kommer några dagar efter utsatt tid.

Det rör mig egentligen inte i ryggen, eftersom det ger mig ännu några dagar för mig själv här i den stora etagevåningen på Nybrogatan.

Min blick vandrar över rummet i hopp om att hitta klockan, och ser till min stora förskräckelse att den redan hunnit bli halv elva, och jag inser genast att jag måste hitta en outfit för dagen.

Fyrtiofem minuter senare skuttar jag ut på trottoaren med ett klistrat leende på läpparna iförd min nya Miu Miuklänning matchat med mina kära Mulberry stiletter.

Jag strosar längs Birger-Jarlsgatan och njuter av vårens första, riktigt varma dag och dess solsken, och känner i hela kroppen att det kommer att bli en riktigt lyckad lördag.

Jag passerar Balettakademin och Hotel Plaza och hejar på några människor vars ansikten väcker ett vagt minne av bekantskap. Slutligen når jag Sturehof och känner direkt ett os av stekt ägg och bacon och känner med ens hur hungrig jag blivit.

Jag söker med blicken över den fullsatta uteservering och ser tillsist Desirées förtrogna ansikte vars läppar formar ett ?hej? när hon får syn på mig.

Hon vet att jag alltid kommer minst 20 minuter för sent och när jag väl tänker efter är hon nog den enda som har överseende med det.

Vi sitter och pratar och skrattar i över en timme men avbryts plötsligt av servitörens mjuka stämma som försiktigt men bestämt meddelar oss att deras brunchservering tyvärr är slut för dagen, men att vi gärna får återkomma imorgon eller byta bord för att göra rum åt lunchserveringen.

Jag blir lite smått chockad över att han ber oss att gå, jag är ju ändå stamkund, men glömmer det raskt när Desirée föreslår att vi ska ta en shoppingtur på stan. Det slår mig först då att jag måste hitta en perfekt klänning till kvällen och tycker att det är en förtjusande idé.

Vi styr vår kos mot Birgerjarlspassagen och Sturegallerians glänsande butiker för en stunds exklusiv shopping där den är som bäst.

När vi väl står i entrén till Massimo Dutti händer det mest otänkbara...

...så är du ALLTID förberedd i olika krissituationer. Helena är en fena på att vara chilligt lugn i creepysituationer. Det är bra. Så ska jag också bli.

Reagerar (nej) -> Andas (nej) -> Puls (ja) -> Andningsstopp -> 10 inblåsningar + 112

Reagerar (ja) -> Ej medvetslös, men läget kan försämras -> Observera + 112

Reagerar (nej) -> Andas (ja) -> Puls (ja) -> Medvetslös -> Framstupa sidoläge + 112

Reagerar (nej) -> Andas (nej) -> Puls (nej) -> Hjärtstopp -> 112 + starta HLR