hakuuna matata

...befann jag mig som endast liten flicka i det stora och folktäta London. Somliga skulle kalla det modets metropolitan, och ja, jag håller med, det är underbart i det syftet. Men så duktig som jag är kan jag ibland välja att gå motströms och göra saker jag inte planerat.
Hur som haver befann jag mig nu hos min gode vän Anna som vissa delar av året är bosatt i Londons periferi. Jag hade köpt mycket kläder och var mycket nöjd. Helt plötsligt finner jag mig själv stå i kassan på Asta med famnen full av tidningar. Jag börjar snart få kramper och mindre sår av tidiningarna i min famn och knackar de stressade och mindre gästvänliga kunderna framför mig på axeln. Jag visar bunten av tidingarna och gör mitt bästa för att övertala dom att låta mig gå före. Med min utmärkt goda brittiska dialekt förväntar jag mig nästan att de ska ge mig ett varmt och förstående leende och låta mig passera.
Naiv som jag är håller jag fast vid den trevliga tanken ett par minuter, för att sedan förintas av surmulna tråkmånsar till engelsmän som prompt skall stå på sin plats i kön med sina ökända ölgrejer i korgen. Hujeda mig!
Det hela slutar med att jag återvänder till min gode väns lya med två papperkassar fyllda med tilsynes billiga men ack så dyra tidingar. Jag kan dagen efter knappt röra armarna av träningsvärk och skrap och skärsår, men kan snabbt konstatera att jag gjort av med över 650:- på drygt 30 tidningar.
England har FÖR mycket tidnigar, så är det bara! De stackars sweedsen kommer från landet här uppe i kylan och är vana vid öken på tidningshyllan. England är alltså inte bara modets mecka, utan Tindningarnas mecka likaså!