Mitt liv som superbrat: Episod 2
det vibrerar till i min Balenciaga väska och jag fiskar snabbt upp min Gucci designade LG-telefon. Jag ser på displayen att det är ett sms från Gustaf och känner med ens en varm känsla sprida sig genom kroppen. Gustaf, han är killen med det stora K: et, killen i alla tjejers drömmar såväl som hos allas svärmödrars.
Precis som jag trodde ville han bara checka av att han skulle hämta upp mig klockan sex ikväll, för att sedan åka ut till hans föräldrar på Djursholm för en stor middagsbjudning.
Jag hade redan veckan innan fått reda på denna tillställning och hade då börjat fundera över en lämplig klänning, men inte hittat någon.
Jag tar en snabb titt på min Rolex och konstaterar för Desirée att jag har fyra timmar innan jag ska vara färdig. Fyra timmar och massor att göra, det gäller att prioritera och planera.
Jag drar med mig Desirée in i Massimo Duttis extravaganta butik som vi stått utanför några minuter och säger åt henne att ställa in radarn på en svart, simpel klänning.
Trettio minuter senare och tolvtusen kronor fattigare skyndar vi ut ur butiken samtidigt som jag ringer efter en taxi. Det finns inte en chans att jag springer i mina Mulberry stiletter.
Taxichauffören som verkar vara på ovanligt bra humör tar glatt emot de vägbeskrivningar vi ger honom, och inom loppet av några minuter befinner vi oss utanför Olle Ekman på Riddargatan, där jag dagen innan bokat tid för sminkning och håruppsättning.
Jag säger hastigt adjö till Desirée som önskar mig lycka till, och ber mig ringa imorgon och berätta hur spektaklet gick.
Efter att ha visat upp mitt klubbkort och förhandlat om vilken look de ska ge mig, placeras jag i en stol och ser på mig själv i spegeln, och det ända jag kan tänka på är varför ska jag alltid skjuta upp saker och ting till sista minuten?
Jag ber dem lägga en lätt make-up med störst fokus på hyn, eftersom jag inte vill göra ett överdramatiskt första intryck på Gustafs föräldrar, och tillsammans med det fina, glansiga Hollywoodlockar.
Drygt en och en halv timme senare sätter jag nyckeln i låset och ställer varsamt ner min exklusiva påse från Massimo Dutti, innehållande min mycket dyra men välinvesterade klänning, på hallgolvet.
Jag kastar ett öga på klockan och ser att den tack och lov bara är kvart över fem. Fyrtiofem minuter kvar innan Gustaf kommer och det enda jag egentligen behöver göra är att ta på mig klänningen, välja ut ett par skor och en liten kuvertväska.
Jag bestämmer mig för att ta mina nya Jimmy Choo-skor som jag medvetet sparat till ett tillfälle som det här tillsammans min guldiga Marc Jacobs kuvertväska och ett halsband jag fick av Gustaf på vår andra dejt.
Jag tar en snabbt titt i spegeln och är verkligen nöjd med det jag ser. Jag hinner precis lägga på ett lager juicy-tube läppglans innan jag hör Gustafs röst utifrån hallen.
Jag skyndar ut och möts av en strålande glad pojkvän iförd en svart prydlig kostym och rosa Ralph Lauren skjorta. Å vad han är stilig!
Kvällen blir en succé. Vi minglar och njuter av den festliga atmosfären.
Efter att ha ätit en underbar trerätters middag och kanske druckit ett glas vin för mycket viskar jag försiktigt i Gustafs öra att jag börjar bli trött. Jag har trots allt hunnit med en hel del idag och känner att jag helst av allt bara vill sjunka ner i min nybäddade säng och sova så länge mitt samvete tillåter mig, vilket efter en sådan här stressig dag kan bli många timmar.
Gustaf har inga som helst invändningar utan lägger varsamt armen över mig och vi promenerar ut till hans bil. Det sista jag tänker på väl hemma i sägen är hur lyckligt lottad jag är som har en sådan underbar pojkvän som Gustaf, efter det gör jag entré i drömmarnas värld.
Haha, yeah right bitch! Men så kan man också leva, varför inte? typ...
Reunion
Yes! Dessa vackra människor skall reunitas nu på onsdag på Primo Ciao Ciao, den 30:e om jag inte har helt fel.
Det har sanrt gått ett år, ett helt jefla år! Det är sinnesjukt! Hur som haver ska det bli shickle gött att exchanga några ord med forna classmates! Mycket najs mycket najs!
Tittut, vad kan finnas på andra sidan dörren, mån tro?
The pimp of all the pimps
Detta är Ludvig. Han är the king of all the pimps. Hans motto är kort och gott; The bro's comes before the hoe's
Han är cool och han är raffig. Han är typ najs! Men sen försöker han sig på hela den här fjällräven alternativt michelingubbsliknandejacks-trenden. Och jag menar, whats that all about? Shit, dumpa det Ludvig, det passar inte dig!
En riktigt blöt kyss
Vi ställde upp på ett antal tjänster för att leva upp till vår fräscha image, och visst det löande sig sannerligen.
Men precis när vi sandra och josefine ska ta sina cyklar och bege sig hemåt kommer ett gäng killar fram med ögon likt en drös kattungar. De ber oss om en sista tjänst. Att vi ska kyssa varandra. Sandra och Josefine.
Som de otroligt öppna och chillade människor vi är möter vi frågan med ett Mofasa-inspirerat skratt. Iallfall Josefine. Innan hon märker Sandras uppriktigt intresserade och allavrliga blick. Josefine blir lite flickigt nervös då hon inte kysst en tjej in public tidigare, iallafall inte sedan hon fyllde dubbel år (etta och nolla) annat var det på lågstadiet, moaha.
Hur som helst går vi med på uppdraget och ger varandra en stor blöt puss! Mumsigt värre. Jag kan nu konstatera, vilket jag förvisso redan visste, på ett eller annat sätt, att Sandra Mäkinen är en excellent kyssare. Hannes kan skratta sig lycklig. Synd bara att vi inte filmade händelsen, många har frågat..
Men stay tuned, kanske kommer händelsen upprepas?
+ 
= SANTKolla bara in läpparna på bruden. De säger ju sig självt att hon är en kung till kyssare. Shoo bror!
"Namen lilla snuttefilten då"
Sho bror
Det har hänt mycket de senaste dagarna. Mycket har hänt och mycket har inträffat. Det har inte varit sådär jätteroliga saker, inte sådana där roliga saker som gör att man hoppas av glädje. Snarare saker som gör att man gräver en grop i marken (alt. asfalten då världens i-länder är stora jefla asfalts-esplanader).
Nej huvaligen.
Men jag kan dock visa några trevliga bilder som jag fick av min gode vän Filip igår, de är, om jag inte har helt fel, från Costa Rica. Han är en mycket berest ung man, jag tror banne mig att han har satt sin lilla pedikerade fot i alla världens världsdelar! De e najs de.
Hur som haver är Filip en utomordentligt godtrogen och genuint trevlig ung gosse som känner sig obekväm när jag överöser honom med komplimager. Men jag kna bara säga såhär: Sätt nåt i öronen dina, eller hitta ett sätt att igonrera min vackra stämma, för jag kommer att fortsätta ge dig komplimanger vare sig you like it or not! Yeah dude, så är det!
Mitt liv som superbrat: Episod 1
Jag väcks prick klockan 10 på morgonen av den diamantglaserande väckarklockans gälla toner från nattygsbordet. Jag förblir en stund i sängen och grunnar över gårdagens sena kväll. Hela kroppen skriker efter mer vila och sömn, och jag inser att det är precis vad jag skulle behöva. Innan jag slås av tanken på brunchen med min kära väninna Desirée nere på Sturehofs uteservering, känns tanken att ligga kvar i sängen mer än lockande.
Jag reser mig sakta upp ur mina siden lakan och känner hur en dånande huvudvärk, som tidigare bara varit en farhåga, nu framträder med en väldig fart och jag känner ett starkt behov av några Alvedon.
Jag sätter mina nypedikerade fötter i ett par tjusiga Chaneltofflor, som inhandlades på en lång-weekend i New York förra månaden, och vacklar sakta ut i köket för att stilla min huvudvärk med några tabletter.
När jag väl står i det nydesignade köket undrar jag för ett slag var mina föräldrar är, men kommer snart ihåg att de i torsdags åkte till Shanghai för ett businessmöte, och skulle inte återkomma för än veckan därpå.
Jag avbryts mitt i mina tankar av en skärande telefonsignal och slänger mig genast på telefonen. ?Tänk om det är från Natalie Shuterman som ringer angående min nya Chloékappa??Men möts av en gnällig receptionistinspirerad röst som låter mig veta mig att mina föräldrar hälsar från Asien, men att de tyvärr kommer några dagar efter utsatt tid.
Det rör mig egentligen inte i ryggen, eftersom det ger mig ännu några dagar för mig själv här i den stora etagevåningen på Nybrogatan.
Min blick vandrar över rummet i hopp om att hitta klockan, och ser till min stora förskräckelse att den redan hunnit bli halv elva, och jag inser genast att jag måste hitta en outfit för dagen.
Fyrtiofem minuter senare skuttar jag ut på trottoaren med ett klistrat leende på läpparna iförd min nya Miu Miuklänning matchat med mina kära Mulberry stiletter.
Jag strosar längs Birger-Jarlsgatan och njuter av vårens första, riktigt varma dag och dess solsken, och känner i hela kroppen att det kommer att bli en riktigt lyckad lördag.
Jag passerar Balettakademin och Hotel Plaza och hejar på några människor vars ansikten väcker ett vagt minne av bekantskap. Slutligen når jag Sturehof och känner direkt ett os av stekt ägg och bacon och känner med ens hur hungrig jag blivit.
Jag söker med blicken över den fullsatta uteservering och ser tillsist Desirées förtrogna ansikte vars läppar formar ett ?hej? när hon får syn på mig.
Hon vet att jag alltid kommer minst 20 minuter för sent och när jag väl tänker efter är hon nog den enda som har överseende med det.
Vi sitter och pratar och skrattar i över en timme men avbryts plötsligt av servitörens mjuka stämma som försiktigt men bestämt meddelar oss att deras brunchservering tyvärr är slut för dagen, men att vi gärna får återkomma imorgon eller byta bord för att göra rum åt lunchserveringen.
Jag blir lite smått chockad över att han ber oss att gå, jag är ju ändå stamkund, men glömmer det raskt när Desirée föreslår att vi ska ta en shoppingtur på stan. Det slår mig först då att jag måste hitta en perfekt klänning till kvällen och tycker att det är en förtjusande idé.
Vi styr vår kos mot Birgerjarlspassagen och Sturegallerians glänsande butiker för en stunds exklusiv shopping där den är som bäst.
När vi väl står i entrén till Massimo Dutti händer det mest otänkbara...
Lägg in detta i mobilen
...så är du ALLTID förberedd i olika krissituationer. Helena är en fena på att vara chilligt lugn i creepysituationer. Det är bra. Så ska jag också bli.
Reagerar (nej) -> Andas (nej) -> Puls (ja) -> Andningsstopp -> 10 inblåsningar + 112
Reagerar (ja) -> Ej medvetslös, men läget kan försämras -> Observera + 112
Reagerar (nej) -> Andas (ja) -> Puls (ja) -> Medvetslös -> Framstupa sidoläge + 112
Reagerar (nej) -> Andas (nej) -> Puls (nej) -> Hjärtstopp -> 112 + starta HLR
Grattis på födelsedagen Amanda
Religös upplevelse?
Huum. Jga säger som Daggen gör i Richard Scary's Äverntyrs Värld: "Nåt att tänka på".
OMFG!
KEBAB HOUSE på Vasagatan har höjt priserna! Deras exeptionella kebaber i pita eller franskabröd som alltid gått föpr det finfina priset av 19 riksdaler har nu höjts till 25 kronor! Det är ofattbart.
Nu kan man inte säga till sitt sällskap inne i staden: "Öh du, har du en 20lapp över? Haru lust att ta en kebab på kebabhouse?" Det kommer aldrig mer ske, för vem orkar lägga ut 25 kronor? Inte jag och inte någon anna heller.
Nä, hujeda mig!
Jag känner mig sviken, och det gravt, av Sverifges kebabmakare! Jag prisar prissänkning! Genast.
Annars finns risk att jag kommer ta till ovälkommnade åtgärder. And that's not something you're gonna want. Belive you me!
Rullgardina
Alla som ens ser detta inlägg i ögonvrån måste gå in och göra detta test http://hem.passagen.se/kitty2000/Quiz/quiz.html det bestämmer vilken astrid lindgren figur du är. Sedan befaller jag dig att medela resultatet till mig, om inte skickar jag lilla gubben på dig. MOAHAHAHA
= 
Elin
Väder update
Jag måste säga att bilden ovanför sannerligen inte är något att hurra över.
Det vackra väder fick tidigt i våras fick uppleva tycks i nuläget vara som bortblåst. Men det kommer då och då i spriddas kurar när man minst anar det. MER SOL!
Jag tycker att solen nuförtiden visar sig mer sällan än självaste Jesus. och så vitt jag vet har jag inte sett röken av någon Jesus än. Eller jo, fanns det inte en Jesus-deltagare i Robinson typ -98? Jag har för mig det.
Hur som haver finner jag ingen direkt motivation till att gå och lägga mig för att sedan gå upp och mötas av eventuella regnskruar och kyliga temrapturer. Nej usch. Våga Vägra Väder!
Skorpan!
Men titta! Är det inte lilla Skorpan från bröderna LejonHjärta som passar på att ta ett försiktigt bloss uppe på den stora pollens rygg? Där ser man. Jag som trodde att dagens (eller gårdagens, han har väl några år på nacken, den där Skorpan?) barn inte rökte sådär tidigt. Men så fel jag hade. Nästan pinsamt fel.
Jag kommer ihåg i lågstadiet och mellanstadiet när det lektes mamma,pappa,barn.
Det var alltid en cool tjej som var storasyster och hade en gren eller en stulen penna som cigarett. Jag menar, det är läskigt vad tidigt barn imitera och ta efter de vuxnas beteenden. Det som inte ens är ballt att röka. Att röka suger, det finns absolut inget coolt med det någonstans överhuvudtaget. Nada, nicht, pas du tout! Så alla ni prospektiva eller redan räkande rökare där ute och ni som röker nära barn. DONT DO IT!
Jag måste dock säga att Skorpan ser oförskämt cool och relaxed ut där uppe på le rygg de la horse!
Allt är planerat in i minsta detalj
Barnet vi skulle hämta hade trots den varma vårluften vintermonderig på sig bestående av en brun overall matchade med klarröda trainers. Najs!
Vi passade den lilla sprudlande energibollen i mer än 4 timmar och krafterna vi fått av den korta skoldagen var som bortblåsta.
Vi närmade sig deras mansion på Söder där vi skulle infinna oss runt 6 snåret hos den fotograferande mamman. När vi utpumpade använder våra sista krafter för att öppna den gulmålade träporten till innergården möter vi SICKAN! Sickan ger oss ett vänligt hejsan där han sitter och glassar i solen med sin kostnärinna till fru.
Jag gapar i någon tiondels sekund innan Linn kör den gnissalande barnvagnen vidare och jag väcks ur min trans. Jag menar Sickan är ju råball, stenraffig och absolut bajscool! Shit!
Senare får jag veta att Sickan är nybliven granne till Linns moster med familj. Åh, tänk att bo granne med ett pensionerat snille! inte mig emot.
Mina nya grannar
Jag vet verkligen inte mycket om fåglar och deras habitat men när, för ett par månader sedan, en duva flyttade in på vår tomt tyckte jag att det kändes lite anorlunda. Jag hade absolut ingenting emot honom, till skillnad från min katt, tvärtom tycker jag att det är ganska trevligt att ha en lite färgladere granne. Hur som hällst döpte jag honom till Niklas. Varje dag när jag kommer hem brukar han komma och välkomna mig, vi pratar lite ytligt om vädret och jag brukar försöka bjuda över honom på en fika, men han vill inte tränga sig på.
Men idag när jag kom hem efter en lång dags slit var allt förändrat. Han kom inte och mötte mig, jag blev orolig och tog mig ett var runt huset. Till min lättnad och förtjusning lockaliserade jag honom i vårt äppelträd.. Med en tjej. Jag har döpt henne till Carolina. Niklas såg på mig och log,h han hade dock inte tid att prata då han och flickan var fult upptagna att pimpa sitt crib i en närliggande björk. Självklart var jag lite avundsjuk på Carolina men samtidigt är jag väldigt glad för Niklas skull.
Detta är inte Niklas och Carolina då de är mycket kameraskygga men för er som inte sätt en duva eller har glömt hur de ser ut lägger jag upp denna vackra bild.
SMHI
Dagen som snart nått sitt slut har präglats av ett misnt sagt tråkgit väder. Och tråkigt väder brukar ofta bidra till minskad inspiration. Men när jag i all frustration sprang runt på övervåningen och letade en funktionabel dator för att titta på veckans väder på www.smhi.se kände jag hur molnen sprack upp och gjorde rum åt några ensliga men ändå kraftfull strålar! YEAH DUDE! Då blev jag glad. Inspirationen var återigen på topp och jag drog med min bror ut för lite Strand Tennis, som egentlgien inte borde heta det då vi alltid, alltid spelar det på tomten! Men yeas.
SMHI gav dock den tråkiga nyheten att måndagen skulle komma med REGN! Jag som inte vill ha mer regn. Fan,
Men tidsagen ser ljusare ut. Solen är på högvarv och ser ut att lysa hela dagen, och tempraturen är allt annat är kylig då termometrarna era förhoppningsvis kommer att visa arton grader celsius! Jes!
Ooh, på tal om arton. På artonhudratalet och början på nittonhundratalet sa man inte arton, så sa man iställer aderton! Suck on that! Lite små raffigt såhär på kvällskvisten liksom bah!
Jag tänkte bringa lite färg in i detta gråtextiga inlägg genom att adda lite najsiga bilder på väderkartor. Men SMHIs bilder suger så därför tar jag SVTs. jag älskar SVT! Ner med TV4, Publiv Service is the SHIT!
Heders Ceremoni #2 Bodil x ll
Det finns en mycket god kvinna vid namn Bodil Rupé Jönsson som under åren i Hörningsnässkolan hjälpte oss enormt. Med sin tämligen breda och för oss ruskigt coola skånska tog hon oss med storm. Henns hår hade samma vita färg som duvorna på plattan, och då menar vi verkligen dom vita, inte dom grådaskiga.
Hennes läppar bar var dag samma blodröda nyans som jultomtens byxor, och då färgen alltid höll dagen ut, trots många timmar av irriterande barn, kan vi idag med vår amount of knowledge gissa att läppstiftet var av märket Chanel. Typ.
I vilket fall som helst är Bodil sedan länge pesionerad och har åter knytit an med sina skånska rötter nere på Österlens vackra kullar. Vi har inte hört ett ord från henne sedan dagen vi för sista gången gick ut ur de granna portarna på Hörningsnässkolan!
Men inlägget var inte menat att handla om Bodil Rupé Jönsson, nej nej. Vi känner ytterligare en liten jänta vid namn Bodil. Hennes efternamn är för oss idag okänt, men vi siktar på en lång och givande vänskap och hoppas inom kort kunna publicera namnet här.
Bodil som redan vid 21års ålder förefaller att vara en modemogul i mångas ögon, är egentligen en helt vanligt flicka som har ett extra öga för modets och alla dess turns. Behöver du hjälp med examensklänning/kostym, spexig skjorta/blus eller helt enkelt söker någon att bolla fashionabla idéer med är Bodil tjejen ni söker.
Hon bor här i Stockholm, men av hänsyn till hennes modesta mor väljer jag att inte publicera adressen här, då hon skulle få spader av alla telefonsamtal och dörrknackningar!
Ni hittar henne istället på den hyfsat nystartade modebloggen http://modemecka.blogg.se/ där självklart snackar mode och berättar om sitt liv i stora drag! Håll tillgodo, mina vänner!
Då jag inte har tillgång till bild på varken Bodil den äldre eller Bodil den yngre googlade jag fram en Bodil som jag tycker beskriver dem båda alldels ypperligt!
Titta så trevlig hon ser ut! Och glasögonen hon bär är alldeles förträffliga, men då detta är ett ämnde relaterat till fashion överlämmnar jag det åt Bodil och hennes modemecka...
Mer snö-arrengemang åt folket!
Den föregående vintern var jag mycket glad och mycket nöjd eftersom Sverige, eller snarare Stockholm ordanade många events i skid- och snowboardsyfte på public places som plattan och stadion. Jag får dock inte glömma att nämna Flottsbros enorma flopp SnowShow, som kunde blivit en hit om människor kommit! Men det var lika lite folk där som det finns kebab-house ställen i Irak.
Events av denna sort lockar mycket intressanta och roliga människor, vilket bidrar till en jäkligt najs kväll. Jag säger mer snö och mer tillställningar för allmän beskådan!
( <-- Stadion, en tyvärr regning afton i säsongens början)
YOU'RE ALL NUTS!!
EXTRA EXTRA!!
Nu råder prissänkning av eftertraktade och superfräscha varor på Coop Extra i Huddinge Centrum!
Skynda er för gudskull dit innan priserna återigen skjuter i höjden!
För att knyta an till rubriken ovan (vilket inlägget förvisso var ämnat att handla om) skall jag vänligt informera er om att Esterellas GoNuts nu finns att köpas för det angenäma priset 10 Riksdaler! Jag har aldrig sett något ens i närheten av kanonpris! GO GO GO, skynda er! Äta nötter bör man annars dör man...
SUMOO!
Elin är den rosa och röda med de skillade måvsen
Uppdatering
Hahahaha! Mini man goes Coke addict
Stort och litet
Kolla in denna blogg; http://little-people.blogspot.com/! Den är klockren.
Snubben (alternativt snubbarna) bakom den kan inte ha för allt mycket att göra om dagarna, då hangår runt och fotograferar minigubbar i olika positioner på Storbritanniens gator! High Five!
Riktigt najs gjort! Nicely done, mate!
Very najs indeed!
Bara för att liksom. Bara för att vi är sådär diffust coola!
Stockholmare...
Stockholmare är även extremt självupptagna, mobilkåta och ruskigt kantga och stressade. Detta är självklart ingen nyhet då vi alla upplevt det någon gång.
Elin och Josefine fick idag chansen att erfara en av de blygare, men sannerligen en av de mest tarvligaste kreaturerna i denna stad.
Vi gick i vår stilla frid och hade vårt mål i sikte; vattnet! Solen sken (inte) och tempraturen var behaglig (kall). Eftermiddagen hade enbart goda utiskter! När vi skulle gå över gatan, och korsa en av stockholms mest trafikerade korsningar märker vi inte att vi inte till en början att vi råkat glida över på cykelvägen. Gångvägen är full av mobilpratande och anorektiska stockholmare som ärgedigert ivriga att ta sig över övergångstället.
Som de goda och stresståliga flickor vi faktiskt är väntar vi tills duktigt tills trafikljusen antagit en grön skepnad som visar att det är OK för oss gängare att ta sig över det sträckvitmarkerade området.
Precis när vi är till att börja gå svishar en arg och benig man i 30/40årsåldern förbi oss i en tämligen hög fart. Han morrar med en låg, hes och kaxig stämma; asså..måste ni gå på cykelvägen eller...?!
Hela han utsöndrade negativ och osöker energi, och vi kunde inte annat än att brista ut i ett stort ASGARV!
Mannen, som förmodligen befann sig mitt i sin medelålderskris, vände sig och tittade försynt tillbaka på oss. Det hela gjorde inte saken bättre att snubben hade en illgrön frigolithjälm matchat med illröda österriksinspirerade äppelkinder. Nej huvaligen! Cyklister och cykling i all ära, men det finns många brister med den! Jag föredrar BMX 50åringen som fotade egendomliga kreationer på. Helt random sådär. Lite casual och diffust coolt. De e naajs!
Han var ungefär lika konstig som den här nissen, han cyklar runt med ett hus på cykeln, vem gör det egentligen?
Bildföljd
Det vackra fingret ovan ber er fortsätta scrolla nedför sidan.
(glöm för gudsskull inte att titta på de beskrivande bilderna)
l
l
l
l
l
v
Ûbercoola Elin blickar ut över hufvudstadens vackra vyer, samtidigt som
hon underhåller sig själv med bensnurr!
l
l
l
l
l
l
v
Den kyliga luften tar ut sin rätt och josefine drabbas av grava köldskador. Elin som för en gångs skull bär med sig sin nyfunna väska fiskar då upp en alldeles utomordentligt fin skinnjacka! Josefine känenr sig lagom ghettocool och kompenserar känslan med att sött plocka de statligt planterade tulpanerna vid Vasagatans början, platsens egentliga namn är för oss okänt!
l
l
l
l
l
l
v
När vi sittandes respektive liggandes chillar på en av de obligatoriskt gröna statsbänkarna kommer plötsligt en äldre man i en mycket iögonfallande hjälm förbi. Han slänger till vår stora förvåning cykeln ifrån sig som landar på marken med en oväntad smäll. Han fiskar sedan upp en kamera med många specialeffekter som han frenetiskt fotar de konstiga och mindre uppseendeväckande ringliknande tingen med. Men för honom är det konst som han aldirg tidigare skådat. Vi ber er även att lägga märke till hans vänstra ben där en gummisnodd prydligt sitter påsatt för att förhindra eventuella oljefläckar på byxbenet! Bara detta talat ju för att guben har vett i skallen! Mer sånt! Vem vill egentligen gå runt med byxben helt nerkladdade med ful olja? Go Gubben!
Han står länge och betraktar det, för honom, vackra konstverket, och vi hinner ta ett flertal lyckade som misslyckade bilder av den finurlige mannen. När han lägger ner kameran och är på väg att cyklen, gör han något oväntat.
Den minst 50/60+aren till man flippar upp cyklen med foten så att den blir stående på marken, och hoppar sedan snabbt upp på den med minst sagt ungdomliga krafter! När vi trott att vi sett det mest otänkbara, börjar mannen stegra med sin cykel och trixa och ha sig mitt framför våra ögon. Han besitter värsta BMX-skillsen! Lika fort som hans överraskande beteende uppstod, lika snabbt försvann han spurtandes på sin moderna cykel längs cykelvägen på Vasagatan. Vi utbyter blickar som säger; Shit! Det där var banne mig en man med pondus! Sådär ska jag också bli när jag blir stor!
För att sammanfatta dagen på ett bra sätt kan vi inte annat än att säga att det var en lyckad sådan!
Dagens mest oväntade möte: Linn Svensson och Josefine Saraste springer in i varandra på Norrmalmstorg! Lyckan är stor då de båda är ensamma och lämnade att möta världens alla utmaningar.
Capy cats
För att fortsätta i de kungliga spåren kan jag ju passa på att ta upp sveriges andra kungafamilj.
Hey Baberiba gör ett utomordentligt jobb i att imitera den svenska kungafamiljen. Att det sedan är många moarker som kallar detta i klass med ren mobbing på offentlig nivå är bara töntigt. Är man en offentlig person får man räkna och acceptera konsekvenserna! Herregud!
Jag läste för ett tag sen, eller så hörde jag det, att kungen knappt kan gå förbi en skara unga utan att de fnisar och slänger sarkastiska kommentarer. Han känner sig högst förolämpad över detta. Visst, jag kan försåt att kungen känner sig lite stabbed in the back av det svenska folket som tycker att detta är kul, men han kna se det hela på ett annat vis. Han kan se det som att han och hans familj är tillräckligt betydelsefulla och roliga att imitera, att dom borde vara glada över att de får uppmärksamhet i media. Typ.
Min absoluta favort är när de är ute i stockholms skärgård för att njuta va sommaren med familjen. Haha! Yeah right! Allt är bara klockrent! Peter Magnusson är den klart bästa med sina munröresler och dialekter! Mums, han är inte bara en multitalang inom komiken, han är även oförskämt het! Aj det bränns!
De e naaajs!
Kungen och hans lille Prins Carl Philp
Den svenska knugen och hans mycket attraktiva son är lika som bär!
Philip må ha något brunare hår, vitare tänder, yngre skintone och en mer vältrimmad kropp, men lite lika är dom allt! Båda har den sedvanliga och uppmärksammande överklass backslicken, som förövrigt faller sig helt naturligt på vissa. Men på andra ser det bara berdövligt ut! Men detta är två eleganta herrar i sina bästa år, det må jag säga!
Pier Pressure
Yaay! Detta kommer att bli en katastrofalt rolig dag! Boka tåg/bussbiljetter, boende och allt du behöver för en långweekend i Gothenburg - FÖR DU MÅSTE ÅKA TILL PIER PRESSURE! Ruskigt bra band kommer att infinna sig på scenerna runt omkring frihamnen. Första bandet entrar scenen cirkus klockan 13:30! Be there!
The Bands:
My Chemical Romance
Billy Talent
Sugarplum Fairy (svensk stolthet)
Chemical Vocation (svensk stolthet)
Kid Down (svensk stolthet)
Neverstore (svensk stolthet)
Less Than Jake
Mando Diao (svensk stolthet)
CKY
Riktigt jefla gött, mina goa gubbar!
Uppdatering; Påse
Om jag inte minns helt fel tror jag att den stått på samma plats, helt orörd, i snart 4 veckor. När jag sist tittade ner i påsens innehåll, på djurgården, innehöll den en stor burk med pastasalladsrester. Pastasalladen var då vit, vilket pasta har en tendens att vara, och lukten var gudomlig.
Men nu, när det gått några veckor, hade den tidigare så vita och fräscha pastan antagit en brungörnaktig färg som halvt om halvt var i rinnande och fast konsistens. Och lukten ska vi inte ens tala om. Fy. Fan. Jag gick ner för backen och slängde skiten direkt i soptunnan.
Men händelseförloppet var inte lika stillsamt och fridfullt som det låter. Nejnej. När jag precis skulle lämpa över skiten i soptunnan går ena handtaget på påsen sönder, och burken med det läskiga innehålelr ramlar ner på marken. Stanken kan knappt beskrivas, det var helt sjukt vad det luktade. Burken var helt kletig på utsidan och jag var tvungen att ta i den för att än en gång försöka slänga den i the trash. Denna gång lyckades jag något bättre, men eftersom det tydligen är hål i vår soptunna på baksidan ramlade den ut där istället. Allt talade verkligen emot att jag skulle få äran att kunna stänga locket på den gröna fula grejen och triumferande gå därifrån.
Hur som haver tog jag upp burken från marken en sista gång och slängde ner den med full kraft i soptunnan. Sen slängde jag snabbt igen locket, eftersom jag inte ville riskera att något skulle skvätta upp och träffa mig i ansiktet.
Jag vet ine om jag lyckades med att slänga den mystiska påsen och dess innehåll, den kanske än idag ligger där ute på baksidan av soptunnan, bortglömd och utsuddad, ingen minns att den någonsin existerat. Ack vilket öde!
Jag skulle nog kunna beskriva hur äcklad jag var genom att katalogiserande berätta hur mitt anisktsuttryck såg ut. Men jag väljer istället att visa med bilder.
(inget illa menat om den förmodligen urtrevliga kvinnan ovanför)
Indeed a very good one
Denna film är en klass för sig! Framsidan framstår kanske vid första anblick som aningen pronografisk, men ignorera känslan och kolla på filmen! Den är sjukt bra. Det är ett faktum!
Oh yeas!
Nu är det SÅ sommar! Det är helt sjukt vad det är sommar. Det är så mycket sommar så att det är läskigt vad mycket det är sommar. Oj! På segelbåtarna ni vackert kan såda på ovanstående bilder sitter Elin och Josefine, med egen crew och allting, beredda att ta sig an alla havets barriärer. Ursula och Scar har vi redan besegrat i häftiga dueller ute till havs. Det gick vilt till vill jag lova. Hur som haver är det väldigt trevligt med sommar. Men det är minst lika trevligt med vinter. Och skidåkning! Mindre trevligt är det faktum att vi numera är skidlärare och tvingas att spendera värdefulla skidtimmar med snoriga och krävande barn. Elin blev uppraggad av en 8årig kille som uppgav sig att vara 11. Han gav henne till och med sitt nummer. Vad händer med dagens barn? Jag säger då det! Josefine fick ta emot direkta förolämpningar av en ovanligt lång flicka på 9 futtiga år som vände sitt huvud i liftkön för att säga: Vad är det för prickar du har i ditt ansikte? Det ser konstigt ut. Åh! Åh! Barn är ett hemskt släkte. Så var inte vi när vi var barn. Barn idag är så kaxiga. Det är hemskt. Dom ska se upp till oss coola och mycket äldre och moore experienced peeps! But noooooo! Fy farao är det enda jag säger.
Men bilderna är iallfall iögonfallande godbitar, det måste ni medge!
Jo men visst, sickan.
Men det gör dom i Indonesien har jag hört.
Pheonix, det är inte kul...
Min gode vän, som var dag visar sig vara mer av ett snille än vid första anblick, har ett konstigt nästan perverst förhållande till registreringsskyltar som han går förbi på gatan. Han lockas extremt av skyltar med namn han enkelt kan assosciera till. När han passerade dessa två bilar häromveckan kunde han inte annat än att ta upp sin halvrisiga kameramobil som en gång skrytit med sina dryga megapixlar, och föreviga dessa inovativa skyltar.
Brum brum, kul? Nej.
Nicke Nyfiken?
Jag, Elin Straume, satt en dag i min ensamhet och tänkte på varför svenskar tror att banan heter guleböj på norska. Det är katastrofalt kul. Även det faktum att klantetaxi är ambulans och gynekolog är musekik är fruktansvärt kul!
Något jag också funderat på under en längre period är varför Nicke Nyfiken heter Nicke på svenska när han heter George (curious) på engelska. Det är något jag grubblar dagligen över! Mycket svårkläckt dilemma måste jag medge. Nicke och George är ju itne ens besläktade på något vis, det är bara e:et som står som ensam gemensam nämnare. Konstigt det, kontiga saker..jag måste nog gå och titta på tv och fundera ytterligare ett slag över vad som kan ha orsakat denna katastofalt dåliga namnöversättning. Jag menar, vad ska barnen tro?
Risky risky, men ack så roligt!
Trots Elins eventuella protester tänker jag ägna detta inlägg åt min brors och min mycket givande tur på staden idag och följaktligen visa och förtydliga för era hjärnor med bilder av de storslagna fynd vi faktiskt lyckades komma över, en sån här oskyldig tisdageftermiddag.
Ni har säkert på ett eller annat vis nåtts av nyheten att STUDENTEN 07 närmar sig med stormsteg. Varje år faller ett antal ungdomar offer för denna företeelse och i år är året då min bror, min nyss till synes lilla bror, lättar sina vingar och flyger urskolboet! De små liven växer upp så fort, vad ska vi ta oss till? Jag säger då det!
Hur som haver är en ny kostym med exellent passform och vackert yttre ett måste för denna tillställning som för majoriteten av Sveriges befolkning endast infinner sig en gång i livet. Vi styrde vår kos mot Topman inne i SOUK, där jag några dagar tidigare sett det enormt generösa erbjudandet om hela kittet för den blygsamma summan av1499 svenska riksdaler! ALLA PROSPEKTIVA STUDENTER UTAN UTSTYRSEL, MOVE IT! Brothers tidigare utmärkta erbjudande till de fattiga studenterna tog slut i förrgår, har dom ingen respekt och överseende för lata studenter alls?
Vill även tillägga att jag är inkompetent när det kommer till slipsar och allt därtill, det är helt omöjligt att knyta en slipsknut - OMÖJLIGT! Så på bild nummer två kan ni iaktta ett tappert försök från min sida, ganska lyckat om jag får säga det själv (med en gnutta ironi och självberöm).
De otroligt vackra skor som äger platserna ett och fyra på ovanstående rad fann vi på Scorett i Sergelgången, som ofta har ett utbud man dreglar pölar stora som stockholms innersjöar efter! Mums! De svarta halv-lädriga pjuxen blir dina för föga (okej, dom var rätt pricy) 999 guldpengar! Men dom är värda vartenda öre, aj pråmis!
De är av märket Bata, som i alla fall jag inte hört om tidigare, men skorna gav en klar vibb avTIGER, grrrr!
Men men, jag ber om ursäkt Elin för det postade inlägget, och jag ber om ursäkt Johan, att inlägget enbart kretsade kring dig och dina nyinköpta tygbitar ;]! Jag ber även ursäkt för de publicerade bilderna, om du har några invändnigar kan du ta det men HD!
Syskonkärlek
Jag är min brors modeguru! När han försiktigt yttrar ett litet behov om en ny tröja eller ett par jeans eller som nu, en kostym, drar jag direkt iväg med honom in till stan och proppar på honom i vad som i mina ögon är fruktansvärt snyggt! I vintras fick jag honom att köpa Nudies snyggaste jeans som verkligen satt som en smäck och jag var helt försälskad i dem! Och förra veckan går jag in i den relativt nya SOUK gallerian och upp till Denim for Girls, och vad hittar jag om inte ett par exakt likadana fast i tjejmodell? Åh, snacka om ren och skär lycka! Hallelulija Moment!
Så nu går vi inte bara runt på stockholms gator med liknande namn (Johan och Josefine) utan även exakt likadana jeans! Kul!
Once upon a time...
...befann jag mig som endast liten flicka i det stora och folktäta London. Somliga skulle kalla det modets metropolitan, och ja, jag håller med, det är underbart i det syftet. Men så duktig som jag är kan jag ibland välja att gå motströms och göra saker jag inte planerat.
Hur som haver befann jag mig nu hos min gode vän Anna som vissa delar av året är bosatt i Londons periferi. Jag hade köpt mycket kläder och var mycket nöjd. Helt plötsligt finner jag mig själv stå i kassan på Asta med famnen full av tidningar. Jag börjar snart få kramper och mindre sår av tidiningarna i min famn och knackar de stressade och mindre gästvänliga kunderna framför mig på axeln. Jag visar bunten av tidingarna och gör mitt bästa för att övertala dom att låta mig gå före. Med min utmärkt goda brittiska dialekt förväntar jag mig nästan att de ska ge mig ett varmt och förstående leende och låta mig passera.
Naiv som jag är håller jag fast vid den trevliga tanken ett par minuter, för att sedan förintas av surmulna tråkmånsar till engelsmän som prompt skall stå på sin plats i kön med sina ökända ölgrejer i korgen. Hujeda mig!
Det hela slutar med att jag återvänder till min gode väns lya med två papperkassar fyllda med tilsynes billiga men ack så dyra tidingar. Jag kan dagen efter knappt röra armarna av träningsvärk och skrap och skärsår, men kan snabbt konstatera att jag gjort av med över 650:- på drygt 30 tidningar.
England har FÖR mycket tidnigar, så är det bara! De stackars sweedsen kommer från landet här uppe i kylan och är vana vid öken på tidningshyllan. England är alltså inte bara modets mecka, utan Tindningarnas mecka likaså!
Mat
JAG VILL HA MAT! Men det verkar inte finnas någonting i matväg i detta hus! Stackars husmusen, han kommer bli utan ost ikväll. Fy skam är vad det är, mina vänner, det är skamligt! Ungefär lika skamligt som Turkiets bidrag i Eurovision Songcontest förra året, ojoj. Now were're talking...yeye
Något som är mindre skamligt är AFI - The leaving song! Den är skamligt bra!
Min gode vän Sandrews käre pojkvän Lemur-pojken introducerade denna i mitt liv för några månader sedan. Och im in löööv! Jes!
Två far-distance besläktade tranor
och så en Carola style á la 05...(Felicia C, mycket rar jänta)
Töntometern bubblar över
Jag har en fallenhet att snabbt bli besatt av saker och ting. Min obsessness med SImpsons varade i knappt ett år, och det är nästan rekord! Jag som vanligtvis suger på att rita, lyckades konstruera ett helt skissblock fyllt med färgglada bilder av Springfields alla invånare. Slutsatsen jag kan dra av detta är att jag var och än idag är en geek, men en med pondus, vågar jag påstå!
Casual äldre dam i sina bästa år
Den mycket lilla och härligt blå rygg ni vackert kan skåda här ovan tillhör den ballaste och antagligen den mest klockrena äldre dam i hela Huddinge. Det är nästan att jag vågar mig på att lova att hon är den fräckaste 70+aren i hela Stockholmstrakten.
Hon är på väg mot bordet vid väggen, där hennes gamle barndoms vän (som jag nu inte vet namnet på) sitter och äter Sjödalsgymnaiets skolmat. Dessa gamla livskamrater åker dagligen till Huddinge Centrum för att sedan styra sin kos mot Sjödalsgymnasiet, där de sedan avnjuter den högt beflockade skolans mat. De har båda överlevt sin respektives bortgång och har sällskapat genom hela livet.
De beger sig till den ljudliga och ungdomligt präglade matsalen för att de tycker att miljön är tilltalande och trevlig, och att maten sedan håller hög standard är enbart ett positivt.
Sådär tänker jag också bli när jag blir gammal.
Den unge mannen brevid den gamle damen är för övrigt Alexander som är Sveriges näste stjärnsprinter! Ja, det må jag lova! Håll ögonen öppna, för den unge mannen kommer annars ta er med storm. Jag kan nämna att han i höstas representerade Sverige i Finnkampen, det var häfigt! Alexander är en stencool pojk!
Jag är genuint förälskad
Detta är dom finaste gogglesen som någonsin satt sina fötter på denna jord!
Jag är barnsligt förälskad i dom och lackar bäver vid tanken att jag inte kommer få tillfälle att använda dem för än om 8 månader! Jefla tjit siger jäg bäre!
Tanken att ha dom när jag ligger och glassar i solen har, som man säger "crossed my mind" ett antal gånger, och idag var jag ruskigt nära att ta steget. Men jag lyckades hålla många fingrar i styr och tog istället på mig mina oförskämt heta Prestige glajjor. Det var najs att jag kirrade dom i tid, som min gode och mycket kloke vän Sandrew skulle sagt!
En fröjd för ögat
Precis såhär vackert är alperna! Det är banne mig den mest förtjusande plats på hela vår lilla jord! Mums!
Har man sett på maken
Jag kastar försynta blickar på mitt alltid så ostädade rum, hur svårt kan det egentligen vara att hänga tillbaka använda och provade klädesplagg i garderoben? Inte alltför svårt, men på något oförståeligt vis lyckas mitt lila IKEAköpta fårskinn alltid få ge rum åt en klädhög stor som min kompis mammas behind! Och den ändan, mina vänner, den vill jag lova är större än det mänslliga ögat någonsin skådat. Herre jösse namn.
Hur som helst, satt jag där och funderade över varför min tånagel hade en liten rosa prick på sig, då en viss person plötsligt väcker mitt intresse genom ett blinkande irritationsmoment på dataskärmen. Jag skall med all försiktigthet försöka att behålla personen i fråga anonym, men löftet kan komma att bli svårt under berättelsens gång.
Denne människa skriver till mig att den skulle kunna tänka sig att spendera alla 24 timmar av dygnet i mitt sällskap och att min närvaro ger den annars så gråa och trista tillvaron en glad touch!
Sedan när jag precis är till att svara på detta påstående skriver personen att jag ser ut som en östeuropeisk transvestit och jobbar på Hooter's i Slovakien.
Det uppstår ett häftigt meningsutbyte oss emellan som fortgår i närmare 30 minuter.
Jag har nu glömt helt och hållet vad inläggets mening och syfte egentligen var. Allt jag vet är att jag nu har ont i fingrarna och skall gå och försöka sola bort min glasögonbränna jag skaffade mig tidigare under dagen då jag somnade med dom vackra bågarna hängandes sådär nonchalant över nästippen. Det var coolt. Då kände jag mig som Melker i Saltkråkan. Fråga mig inte varför.
Gynnsamt för ögonen era
Jag tänkte låta er slippa all text bara för idag och låta era ögon vila, eftersom jag känner mig utomordentligt snäll.
Jag satt i min ensamhet nyss och gick igenom alla underbara bilder som trängs på min överfulla hårddisk, när jag plötsligt, helt oväntad, upptäckte denna pärla...
Vid första anblick ser detta ut att vara en tillsynes skitbild tagen av en urusel fotograf. Men please, ta en närmare titt på mannen med bar överkropp. Mannen som sitter i bildens centrum brevid en kvinna iförd en mycket oklädsam grön topplikannde kreation. Han har EN KNÖL!
Vi upptäckte denna mysitke man när vi satt och pustade ut under en glasspaus, på en av Maltas överheta stränder den föregående sommaren.
Och ni må tro att vi blev överväldiga. Det är ju ite normalt det han har på ryggen. Har han liksom opererat in en spetsig knöl mitt på ryggen, eller är det bara en medfödd defekt?
JOJO LOGGA IN PÅ MSN
josefina karolina viktoalia krysmynta efrahemsdotter långstrump logga in på msn ditt knöl inlägg lever
Fräscht
Jag vet att bilden säger allt, men för er som inte förstår kreationen och dess syfte, kan jag berätta att det är en avtagen ansiktsmask som har sisådär 3 månader på nacken. Inte illa, I say.
AAAAA Myrinvation!!
Just nu ligger jag i min säng och skriver, så läs detta med andakt då det är fruktansvärt obekvämt att försöka skriva med datorn på magen. Men tyvär är jag en så pass lat människa att jag inte orkar göra något åt det.
Innan jag utsatte mig själv för denna obekvämhet låg jag och studerade mina nya tapeter, för er som inte har sätt så är de grå, och en fondvägg som är vit me grå träd. Jag skulle mer än gärna lägga upp en bild, men då jag blivit bestulen på både min kamera och mobil är det lite problematiskt.
I alla fall, på denna underbara skogsvägg som jag nu kommer kalla den såg jag en svart prick.
Jag gick fram för att studera den närmre...
Plötsligt rörde den sig och jag såg att det inte alls var en prick utan en... MYRA.
Livrädd som jag blev skrek jag som en 90-årig tant som precis upptäckt att fritt fall inte alls är ett utkikstorn. Jag flög upp på en stol och ropade förtvivlat på hjälp, men ack var det förgäves. Två dagar senare fann mina föräldrar min stela, kalla kropp bortom all igenkännelse då mitt ansikte blivit uppätet av en hungrig katt.
Som tur var är jag inte rädd för myror så detta hände inte, jag mosade instället myran med tån. MMen fick då så grymt dåligt samvete att jag var tvungen att ha begravning i en blommkruka. Sedan upptäckte jag att det satt två myror till nere på listen och en annan i taket. Det skrämmer mig, var kommer dessa myror ifrån och vad vill de mig?
Jag bor på tredje våningen i vårt hus så för att de där stackars myrorna ska komma in i mitt rum måste de förtst klättra ac. 10 meter rakt upp och sedan gnaga sig igennom väggens alla "lager" (eller i och för sig mosa sig in genom en fönsterspringa). Hur som hälst så tycker jag att det vore mycket enklare att krypa in genom dörren till köket som står öppen 23h om dygnet. Där finns det också saker att äta, i mitt rum finns bara skor.
Jag har nu fått nackspärr.
För att Ms Humble är så underbar!
...och för att min hållning är så katastrofal, hu!
Ångest
De riktigt manliga männen
Det finns olika typer av män här på jorden. Det finns män och det finns de riktigt manliga männen. Vi har diskuterat det ämna frekvnet och märkt att alla de män som är galet snygga och åerfekta finns i deisneyfilmerna. Låt oss nämna John Smith (Pocahontas),Erik (Ariel) och Elins livskärlek Mofasa! Dessa manliga män är vårt ideal och dessa borde vara förebilder åt alla mindre manliga män där ute!
Fast alla män passar ju inte at vara manliga män. Vissa män är helöt enkelt ämnade att vara manliga män, andra förefaller att vara och kanske alltid förbli pojkaktiga män. Pojkaktiga män är det absolut inget fel med, för dessa kan vara helt fullkonmlit underbara. De tar inte sig själv på alltför stort allvar och är mestadels roliga och lättsamma typer. Den sortens män som inte riktigt uppskattas är den sort som försöker vara manliga män, eller pojkaktigga män för den delen, som inte lyckas. Dessa har inte funnit sin ämnade plats i samhället och virrar runt som wannabees och ofta framstår som patetiska. Det problem som nu uppstår i denna annars så fläckfria analys är att dessa wannabees också kan vara trevliga varelser. Vi kan ju inte utesluta en lite man som föröker vara pojke men itne lyckas, det är ju bara taskigt. Och vi är mycket, men taskiga är vi bara ibland. Och då är vi väldigt taskiga. Men denna taskighet skall inte lämpas över på alla jordens män, den faller någon annanstans, iallafall idag.
Vår poäng är iallafall att vi tittat på Disneychannel hela dagen och dreglat och skrikit åt det orolgit manliga männen som präglar de underbara barnfilmerna. Elins redan hesa stämma har blivit än hesare nu när solen snart gått ner, då hon skrikit sig fördärvad åt Ariels Erik och hans manliga manér.
Kontentan är iallafall att barnfilmer är bra och alla borde kolla på dem. Ung som gammal, kraftig benstomme som tanigt skelett! SLuta inte titta på teclknat bara för att diu passerat 13årsålder eller när man nu vanligtvis lämnar den fantastiska tecknade världen. Den är BRA, lättsam och mestadels problemfri!
Vi vill be våra läsare om...
Jag kan bidra med åtminstonde en nyhet av lite större tyngd och intresse i detta inlägg! En god vän till mig har en trevlig mormor som igår van EN JÄVLA MILJON på lotto! Det är helt ofattbart. Vi kan kalla det lyckliga barnbarnet stuvsta-flickan, eller nej, better yet, vi kallar henne bratgirl!
Min käre mormor spelar på hästar och lotto och snarlika ting, i hopp om att vinna nån mille för att sedan köpa ett hus i Vietnamn som hon blev förälskad i någon gång i sin ungdom! Jag befarar att hon aldrig kommer att få tillfälle att räkna detta hus till sina ägor, men varken hon ellerjag har gett upp hoppet! Det är aldrig för sent, jag instämmer till fullo på Triss slogan - Plötsligt händer det...
Geeez
För att inte gå över bord och börja namedroppa de trevliga pojkarna som välsignade Elin med sitt besök, skall jag övergå till morgonen efter. Elin och 10 nattgäster vaknar och börjar smått städa upp efter den tämligen lyckade kvällens bravader. Allteftersom ger sig de nattliga besöket av och Elin börjar upptäcka att saker och ting fattas. Hon letar ocvh letar, men kan snart konstatera att 3 mobiler,1 kamera, 1 dator samt en plånbok med lånat busskort och 1000kr är försvunna. Elin blir pissed och slocknar av ilska. Hon vaknar någon timme senare i ren chock av en irriterande telefonsignal som nässlar sig in i hennes sköra öron. En kvinna meddelar en sömndrucken elin att hennes plånbok blivit upphittad på elljuspåret i Solgård. Hon säger att Elin kan komma och hämta den när det behagar.
När jag några timmar senare öppnar dörren till Elins idylliska villa efter att ha varit på ett 50årigt bröllopsfirande på Sundbyholmsslott möts jag av en ilsk Elin som hyfsat sansat berättar om gårdagens eskapader. Som den otroligt empatiska och anpassningbara människa jag är stämmer jag in på min gode väns humör och kastar en krukväxt i golvet. Jag blir speciellt förbannad när jag får nyheten om att de oinbjudna gossar som besökt huset kvällen innan var tidigare klasskompisar. Hu!
Hur som haver ägnar vi dagen åt nummerletande och telefonringande, då vi är fast beslutna att finna och hemsöka de som förstört vår CHILLA vecka. Jag kan inte påstå att våra framgångar var alltför stora, men vi lyckades komma i kontakt med dom och gjorde hembesök och föräldrarprat med 2 av dom.
Som grädde på moset till all den stress vi redan var försedda med hade vi tidigare under veckan påbörjat ett renoveringsprojekt av elins rum. Tapetsering, listmålning och nymöblering stod på schemat och detta arbete blev nu uppskutet och fungerade som ytterligare en stressfaktor.
Nu sitter vi här i soffan, helt utslagna efter all tapetsiering och städande. Vi är även quite bummed, elin aningen mer än mig, då hon kommer behöva berätta för sina päron om stölden och "
Stay tuned för vad som komma skal, jag antar att den som lever får se...
Jag vill även bara understyka att jag inte var närvarande under själva händelseförloppet, och har därmed berättat händelsen ur mitt perspektiv. Men det jag kan säga är; FUCKING JÄVLA KUK MÄNNISKOR! - med lite ironi då jag satt i mitt stilla mind och tänkte på Fucking åmål...typ
